Sjunk ej i vår kultur förvirrande
med dess fason, språk, sätt å oskick
Försök ej undvika dess stirrande
stirra tillbaks i vart ögonblick
Lönlöst söka glänta på morgondagens dörr
mens befriande att ha stängt dörren till förr
Sen som ung jag övergav hemlandets härd
lämnade omogen mitt vackra fosterland
till, snart nu, sista resan bort från vår värld
med, vem vet, landkänning vid en helt annan strand
Var än i efterlivet vi får hamna
låt oss till dess jordelivet omfamna
edited 06/26/26 1000
Tankar som rusa härs o tvärs
i uppförsbackar streta
vare sej prosa eller vers
om vad vi ej vill veta
inbillar oss kunna leva i lycka
medan i fegsint fantasi vi hyckla
Värken genom vår trötthet ilar
tillsammans dess oss besvära
När skjutna av åldrandets pilar
blir steg o balans prekära
Närsom tankar virriga
blir gärningar stirriga
Kroppen snart ett vrak
med midja mjuk
mens sladdrig vår bak
I längtan sjuk:
efter yngre dar
då studsen fanns kvar
edited 09/08/25 1635
Får en bekvämlig sjuss
snabbt o tyst utan lator
ombord en Stockholm buss
längs sommarlugna gator
Där vimlar förstås av turister
bland Stockholmare som statister
Jag saktar nära livsslutet
blir allt tröttare på att strula
trots bränner nu sista krutet
fattar jag livet ens en smula?
Mänsklig tillvaro syns mej ett Mysterium
är vi kanske blott likt fisk i akvarium?
Consumerism relentlessly
underhandedly pulls & pushes
a life of chasing restlessly
one that ultimately punishes
but ours is not to restrain or stop
we feel entitled to every drop
+)
-consume = (Latin) consumere: to use up, exhaust
Oklara ord
forsar över damm
från mun välsmord
som skryt utan skam
Hinder mot förståelse o förening
uppstår när vi ger ord blott egen mening
Oss gamlingar tål att må illa
samtidigt rädda att trilla
Barn o ungdommar vi förvilla
när de ser oss sitta stilla
Men är det ej när vi lever i hast
som vi ligger varandra mest till last?
