eric sundin

I en värld som har gått på tok
i kataklysmiskt fördärv
finner ro i min notisbok
när fyller upp den med verv

Mens annorstädes mina fasoner
(vare sej stå på eller väja)
placerat mej bland udda personer
med lite till synes att säja

Mens i vers förflyttad till nån annanstans
där det råder någorlunda lugn & sans

edited 01/09/24 1545

Min kusin fyller 80!

Ut i vida världen gick färden
äventyrlig stil: On the go!
för att till slut hamna vid härden
som älskad mormor i Långbro

Hennes hjärta varmt och rymligt
en underbart hjälpsam själ
I dagens samhälle lymligt
lever Biggan sitt liv väl

Att hon nu skulle gå mot sitt slut?
Vilka dumheter! Vet ni ej hut?

Min flämtande livsgnista
har sen länge börjat falna
Likaså i det sista
eget ordsvall börjat svalna

Ute i en värld fokuslöst pladdrande
irrar för många tomma ord fladdrande

edited 04/18/25 0950

“Borgarbrackan, påstog Goethe,
tror alla bör leva på hans sätt”
fast fastlåst bak eget flöte
saknar han nog perspektiv å vett?

Borgarbrackan påstår spontant:
“Bo annorstädes helt profant!”

+)
Nacka = dvs om borgarbrackan bor i Nacka

edited 11/24/23 1520

Alltför lätt sej förvilla
om bara tutas å köras
allt fler tycks sej inbilla
att ständigt nått måste göras

Så vi styr å ställer
uttänjda som gummisnodd
tills kärnvapnen smäller
å gör jorden obebodd

Om ej utplånade av vapen
så av kollapsande klimatet!
De galnaste bland dårskapen
borde väl ligga oss i fatet?

Å nej, vi döljer vårt vansinne
bak lättjefullt låtsat lättsinne

edited 08/03/24 1700

Livets ljuva låga
bränner nu för het
Om farsotens plåga
tiger, fast vi vet

I urholkande torka
både av jord å plikt
finner vi svårt att orka
tänka, handla på sikt

Så går mot det sista
oundvikligt, rätt å slätt
Allt ska alla mista
för vi saknar mod å vett

Borde vi bli förvånade
att vi snart blir utplånade?

edited 05/22/24 0920

Att vräka i oss gunås
att va oförsiktig
Fast smakar, leder förstås
till kropp överviktig

Sök att ej fängslas
av alla slags hunger
för fruktan, ängslan
skenfarget de sjunger

Fast kanske hellre en matglad tungvikt
än en lättvikt som larvar sej med dikt?

edited 07/03/25 0740

En gubbstrutt omöjlig
tror sej skoj å uppriktig
trots blott tröttsamt löjlig
å mestadels skitviktig

Gömde sej för länge i fyllan
tid snart att sänkas ner i myllan

edited 01/13/24 1235

Förförd av egen förträfflighet
så när ständigt ej bekräftas
syns oantagbar förgänglighet
självklart att det måste kjäftas

då framförallt måste oss akta
för att blanda in några fakta

edited 04/16/25 0750

En rodnande herdinna
från Görans första ögonkast
tills världsvan värdinna
i direktörsfrus roll trofast

Från visst perspektiv
å vem vet om nu sant
stod hon ovan kiv
skämtsam å elegant

Tro ej att Birgits livsglädje har falnat
bara för hennes lekamen har svalnat

edited 05/06/22 0740